Hej och Hallå

Vem måste man bry sej om?
Absolut sej själv och sina närmaste, dvs, de som man kallar sin familj,
brukar vara ett svar från övervägande andelen svaranden.

Hur är det med de människor man "springer på" ute i sin vardag,
vare sej det är i arbetet, skola eller fritid?
Hur mycket ska man bry sej? Hur mycket ska man blunda för?
Hur klarar man att blunda och hålla för öronen?
Och vad räknas som hjälp?
Räcker det att "bara" vara där, att lyssna och våga fråga? Eller bara att våga tilltala den
som man ser skulle kunna må bättre?

Misstänker att det inte finns ett generellt svar på den frågan.
Jag vet själv att jag inte alltid vill ha samma bemötande, om jag mår sämre.
Det är så mycket som beror på...beror på vad som gör att jag mår sämre,
hur länge jag mått sämre, på vilket sätt jag är "på väg ner i källaren".
Vissa gånger blir jag arg, ledsen eller besviken på människor som inte ser eller bryr sej
att jag mår dåligt.
Vissa gånger blir jag arg, ledsen eller besviken på människor för att de ser och bryr sej,
måste de vara så j-vla nyfikna....typ.

Trots denna icke-vetenskapliga självstudie på endast en levande varelse, nämligen jag själv,
så kommer jag till slutsatsen att det är nog iallafall bäst att försöka SE och LYSSNA, VÅGA TILLTALA och ibland FRÅGA, så får man agera utifrån responsen man får från den människa
som det berör.

I det stora hela är jag för att över huvud taget, SE och TILLTALA, om så bara det är ett Hej eller Hallå.
Det brukar glatt överraska mej. Både att få ett Hej eller Hallå, och att ge ett Hej eller Hallå