Individanpassad skola

Hur gör man?
När någon i ens närhet mår sämre än vad den borde.
Som borde få proffshjälp, och säkert skulle få det.
Om man bara sökte hjälpen.
Men är man vuxen, får ingen annan söka hjälp åt en. Eller?

Hur kommer det sej att vissa
får gå genom så mycket tuffa upplevelser,
medans andra kan glida genom vardagen
med bara några törnar här och där?

Hur kommer det sej att vissa råkar ut för det sämsta tänkbara,
mest hela tiden?
Trots att ambitionen är att få det så rätt.
Hur kommer det sej att vissa råkar hamna utanför,
mest hela tiden?
Trots att högsta önskan är att få vara så med.
Hur kommer det sej att vissa ständigt blir undantaget
som bekräftar regeln?
Trots att reglerna följs till punkt och pricka.

Är Livets skola individanpassad?
Är det så att de som tål det, är de som får känna på det?

Jag är för individanpassat,
men jag är också för rättvisa.
Och jag hittar inte rättvisan i att någon, eller vissa,
ska få kämpa sej genom vardagslivet,
och andra knappt får känna av det alls.

Men jag har nog en skev bild,
rättvisan finns nog där.
Kanske är det så,
att det tuffa, det man får kämpa sej genom,
hålls innanför hemmadörren.
Det är kanske inget man skyltar med. Att Livets skola är tufft individanpassad.