Odlar mitt intresse....igen

När jag en gång i tiden
försökte mej på småstadslivet.
Nja vänta nu, kanske mer småsamhällelivet,
fick jag min första introduktion
redan efter ett par dagar.

"En timme om dagen i trädgården,
så kommer den nog att hålla samma
klass som tidigare".
Så sa de till mej, de vänliga trädgårdspedanterna
i kvarteret.

Jag kan nu meddela att tiden spelar inte så stor roll.
Det handlar mer om vilja och intresse.
Nog var jag ute många timmar i samhälleträdgården,
men lyckades tyvärr ändå inte hålla klassen.

Nu, när kravet är släppt,
jag har liksom trädens frukt,
fått mogna en del,
börjar här i skogen hända grejer.
Jag har äntligen odlat något.
Visserligen bara en uns intresse av att odla,
har jag odlat,
men jag känner att denna vår, har hitills varit tiden
i mitt liv som jag vill vara ute i
den obefintliga skötta trädgården,
och i rent teraupetiskt syfte,
gräva, riva, klippa, slita, dra, svettas,
svära, såga, planera, njuta, tjuta, skratta
och umgås.

Kan bero på denna fanstastiska vår, vi fått,
som gör det möjligt för oss att kunna vara ute till
skymning rent temperatur- och vädermässigt.
Men kanske också just det,
som jag skrivit om innan.
Jag behöver ha en hobby.
Eller åtminstone något som jag kan rensa
inte bara rabatter med, utan också huvudet,
och då har jag återupptäckt trädgårdsarbetet.

Lyckliga mej.
Ännu en tillgång och rikedom,
som nästan gick mej förbi.